Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parisina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
Hans stumma bifall till sitt syfte.
»Ej som jag vore rädd att dö -
Ty du har sett mig vid din sida
I slagtningarna blodstänkt rida;
Och just det svärd, som likt ett ro
Du lät ur mina händer vrida,
Har gjutit mera blod för dig
Än bilan tappa kan ur mig.
Tag du det lif du en gång gett mig,
En skänk, hvarom jag aldrig bedt dig,
Du, soin min moders ära stal
Och lät mig ärfva skammen bara;
Nu bor hon i de dödas dal,
Der hennes lifsfrukt, din rival,
Om några ögonblick skall vara.
Min hals och hennes sorg med skäl
Må från de döda vittne bära,
Hur mån du var om qvinnans ära
Och, såsom far, hur öm jemväl.
Jag skymfat dig, det vet jag redan -
Men skymf mot skymf: - ty hon, din brud
Och offret numro två, för Gud
Var min, det vet du, länge sedan.
Men du såg hon var skön och huld -
Och strax min börd - som var din skuld -
Du sökte vända mig till tadel,
Ty jag, bevars, var ej af adel
Och egde ej på något sätt
Till Estes namn en laglig rätt
Och ej till tronen heller steget;
Men några somrar till, och mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
