Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parisina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
Känt isningar till merg och ben.
Nu såg man upp till Parisina,
Den skälfvande gestalt och fina -
Hur toge hon den dom han fått?
Hon stod der blek och stilla blott,
Förlederskan till Hugos brott,
Och vände ej åt någon sida
De stela ögonen, de vida -
Och slöt ej ögonlockens rund
Kring blåa rundlar ens en stund,
De himmelsglober, der invändigt
Det hvita vidgades beständigt -
Men stirrade rakt fram, och stod
Som runne is i hennes blod,
Fast mellanåt en tår, en stilla,
Som länge samlats, kunde trilla
Från långa ögonfransar ner,
O, hvem kan skildra det för er?
Ett sådant regn man knappast trodde
I dödeliga ögon bodde.
Hon sökte tala - men i hast
Satt hvarje ord i halsen fast,
Och ändock i det lätet tycktes
Som hjertats fullhet innelycktes.
En ansats till, den förra lik,
Blef blott ett långt, ett uttänjdt skrik,
Så föll hon som en sten till marken,
Liksom en stjelpt staty i parken,
Mer som ett ting, som lif ej känt -
Och som sitt eget monument -
Än som den unga, varma qvinna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>