Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parisina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
"Nu är det gjordt - och saxen skurit -
Och jackan, som han dittills burit -
Och skärpet, som den hulda gaf -
Fick han ej med sig till sin graf,
Det käraste han kunde mista.
Derefter man till bindeln tog;
Men nej - den skymfen, denna sista,
Hans stolta öga ej fördrog.
Och hjertat, som nyss ville brista
Och efter intet frågade,
På nytt förtrytsamt lågade,
Då bödeln band för ögonbrynen,
Som om han icke vågade
Att skåda döden stint i synen!
))Nej - lifvet är ej längre mitt -
Min hand är fängslad - men jag hade
Och vill ännu ha ögat fritt -
Hugg tilb - och som han detta sade
Sitt hufvud han på stocken lade.
))Hugg tilb) - se7 n talte han ej mer,
Ty blixtrande föll hugget ner -
Hans hufvud rullade - och bålen
Föll öfver ända, och ur hålen
Ett blodregn frusade, som strax
Af torra mullen girigt dracks.
I mun och ögonlock det ryckte
För en sekund blott, som man tyckte.
Han dog som missledd brottsling bör,
Beredd, och utan ståt för resten,
Som en, som ångerfullt för presten
På knä den sista bikten gör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
