Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parisina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och så i Guds förtröstan dör.
När han sitt knä för priorn böjde
Hans håg ej mer vid jorden dröjde,
Då var all tanke på hans brud
Och på hans faders groll försvunnen,
Då hördes ej ett klagoljud,
Och blott till bön han rörde munnen^
Till dess han bad med upprörd själ,
Den stund han skulle redo vara,
Att slippa duk och bindel bara:
Hans enda, yttersta farväl.
18.
Så litet dessa läppar rördes, Så litet någon andas
hördes; Men en elektrisk rysning rann Utefter skaran,
man för man, När hugget föll, som gjorde ände På Hugos
kärlek och elände; Der susade en suck, men den Sjönk
qväfd i hvarje bröst igen. Men gällt och skallande
och ödsligt
- När bilan högg sig fast uti Stupstocken - skrek
der någon plötsligt, Det lät som om ett ångestskri
Ifrån ett dårhus for förbi,
- Nej, som en moder skulle klaga När man tar hennes
barn af daga - Och flög mot himlahvalfvet hän Som de
fördömdes jemmerskrän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
