Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
och han uppnådde sin afsigt endast allt för
väl. Hon icke allenast bortlade under resan sin
obenägenhet, utan råkade till och med in i den
motsatta ytterligheten. Efter deras återkomst hade
markisen ingen vidare anledning att upprepa sina
förra förevitelser.
Hände sig då en dag, att en af markisens betjenter,
vid namn Zoese, eller, som andra kalla honom, Giorgio,
i förbigående fick se en af Parisinas kammartärnor
komma ut ur hennes gemak upprörd och storgråtande. På
hans fråga om orsaken gaf hon till svar, att hon af
sin herskarinna fått en handgriplig tillrättavisning
för en ringa förseelses skull; men tillade i sin
förbittring, att det skulle vara lätt för henne
att hämnas, i fall hon ville yppa den brottsliga
förtrolighet, som egde rum emellan Parisina och
hennes styf-son. Detta lade betjenten märke till
och talade om det för sin herre. Denne studsade i
början, och ville knappt tro sina öron, men fann,
tyvärr, denna utsago allt för väl bestyrkt den 18
Maj, då han tittade in i sin gemåls gemak genom
ett hål i panemin-gen. Ett okufligt raseri fick i
samma stund magt med honom, och han lät genast häkta
de båda brottslingarna, jemte sin gemåls kavaljer,
Aldobrandino Rangoni från Modena, samt, enligt någras
berättelse, två af hennes kammartärnor, såsom de der
skulle befordrat den syndiga förbindelsen. De stäldes
på hans befallning inför en i hast nedsatt kommission,
som fick i uppdrag att i vanlig form afkunna domen
öfver förbrytarne. Det blef en dödsdom.
Det fans flera personer som lade sig ut för
delinqventerna, och bland dem Ugoccion Contrario, som
var allsmägtig hos Nicolo, samt hans ålderstigne och
högt förtjente minister Alberto del Sale. Begge desse
män anropade honom med gråtande tårar och på sina knän
om förbarmande, anförde alla möjliga grunder för de
skyldigas benådning, och anspelade dessutom på hans
ära och sedlighetens kraf, som borde afhålla honom
ifrån att gifva offentlighet åt en så anstötlig sak;
men hans raseri gjorde honom obeveklig, och han gaf
befallning om att låta domen ögonblickligen gå i
verkställighet.
Det var i slottsfängelserna - och just i dessa
ohyggliga häkten, som man än i dag ser under det
s. k. Auroragemaket, vid foten af Lejontornet,
öfverst vid gatan Giovecca - som de af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
