Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fången på Chillon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
7.
Min närmsta broder, som jag sade,
Dag efter annan tynat hade;
Han åt ej mera vanligtvis,
Men ej för det var dålig spis,
Ty vi med jagtkost plägat stommen
Och frågte litet efter gommen.
Den stengetsmjölk vi lefvat af
I vatten byttes ur en graf,
Och brödet var så pass eländigt
Som det, som tårar fuktat ständigt
I tusen år, se’n man i bur
Först vrok sin nästa in, som djur.
Men menar ni det fälde modet
Och tärde lemmarne och blodet?
Nej, han var sådan till natur,
Att han i gyllenläderssalar
Försmäktat, om han icke nog
Fått dricka luft kring berg och dalar.
Ack, hvarför omsvep? - Pilten dog.
Men fast hans hufvud låg mig nära.
Jag icke stödja fick det kära,
Jag räckte ej hans vissna hand
Och fåfängt sökte jag att slita
I mina kedjor, ja, att bita.
Han dog - då löste de hans band
Och så en alnsdjup grop de gräfde
I häktet, dit de honom häfde,
Fastän jag båd dem skotta hus
Ät detta stoft i dagens ljus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
