Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fången på Chillon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
Som kala åsar i en dimma.
Allt var så grått och blekt och matt,
Det var ej dag, det var ej natt,
Ej häktets half dag ens, den tröga;
Så djupt förhatlig för mitt öga,
Men blott en tomhet utan mått,
Ett häftande vid - intet blott;
Förbi var himlen - jorden - griften -
Och ondt - och godt -och tid - och skiften
Och lungan verkade med nöd,
Det var ej lif, ej heller död,
Ett träsk af slöhet blott, orörligt,
Stumt, bottenlöst och ojemförligt.
10.
En ljusglimt genom hjernan sprang -
Det var som om en fogel sang:
Så slöt han, men begynte genast
- Hvad ljufligast jag hört och renast
Så att mitt öga mellanåt
Rann öfver af en ljuflig gråt
Och jag för stunden knappast kände
Min ensamhet och mitt elände.
Men mina sinnen återvände
I spåren derifrån de flytt,
Jag såg hur tak och murar1 spände
Sitt fånghvalf öfver mig på nytt,
Jag såg hur solen rädd och tveksam
Som vanligt genom väggen smög;
Men genom samma reinna flög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
