Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mazeppa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
De band, som så försåtligt binda,
Och elden i en varm natur
Elektriskt leda. Gud vet hur.
Jag suckade, som. alla kära,
Jag gret, der för inig sjelf jag gick,
Och tordes icke komma nära
Tills jag bekantskap göra fick
Och kunde opåtaldt begära
Ett ord ibland - men ej ens då
Bekännelsen jag kunde få,
Den rädda, stammande och blyga,
Att öfver mina läppar smyga
Förr än en dag ...
Ett spel det fins; ^ Ett af de der gemena slagen Med
hvilka inan förnöter dagen, Det heter - ja, min sann
jag mins, Och vet ej heller hur det kom sig, Att hon
fick mig på sidan om sig. Jag frågade ej efter vinst,
Jag gladdes åt att vara nära Och höra, ack, och icke
minst Att se den dyrkade, den kära. Jag vaksam som en
utpost satt - Må våra göra så i natt! - Då såg jag,
och jag tog ej miste, Att hon var tankfull, att hon
såg På spelets gång med liknöjd håg Och knappast om
dess utgång viste, Men satt likväl som fastlåst qvar
Vid bordet, till den allra siste,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
