Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mazeppa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
Och starnmig ek och dristig tall, Men mycket glest
i alla fall; Och väl var det, ty eljest torde Det
gått mig värre än det gjorde. I vägen stod nu ej en
gren Och derför slapp jag sargas sedan; Jag bunden
låg till arm och ben Och såren ökades och svedan,
De skorpnat till af kylan redan. Vi genom lofven
rasslade Som vinden, och förbi vi foro En flock af
vargar, hvilka voro Oss hack i häl och prasslade, Med
skutt, som till förtviflan drifver Så stöfvarns hat
som jägarns ifver. De följde med oss hvart clet bar,
Ännu när solen uppgick klar Jag såg dem snoka mellan
snåren En famn bakom oss och bredvid, Liksom jag
hört dem nattetid Beständigt tassa oss i spåren. Jag
önskade bland denna svärm Ha haft ett svärd till mitt
beskärm Och så, förr än jag nödgats falla, Fått näpsa
några bland dem alla.
När hästen satte sig i språng, Jag ville varit framme
genast, Men nu jag fruktade allenast Han kunde göra
halt af tvång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
