Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mazeppa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
Hvad hon var frestande och skön! Hon kastade på mig
ur täcka Fast vilda ögon och fast käcka En blick af
ömkan och af bön. Jag stirrade till baka stilla,
Till dess jag såg det ej var villa, Men att jag
lefde lyckligtvis Och sluppit blifva gamens spis. Och
när det steppens barn på slutet Såg ögonens insegel
brutet Hon log - och jag försökte på Att tala - men
hon kom på tå Och tecknade med mun och händer Att
tala litet blott i sänder, I fall jag ville något,
men Först rigtigt hemta mig igen. Och nu sin hand på
min hon lade Och strök så hufvudgärden slät Och gick
till dörrn med lätta fjät Och öppnade och något sade
Halft hviskande - det lät som sång, Ja, sorn musik
var hennes gång! Men hon sitt folk till stads ej
hade Och hon försvann; men när hon gick Såg hon på
mig ett ögonblick Och tecknade, för att förklara Jag
hade intet att befara; Sjelf komme hon nog in igen,
Så snart de andra hade vaknat - Ack, knappt var hon
sin kos, förr än Det var som om jag allting saknat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
