Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruden från Abydos, en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385
Hugsvalande, som källans nektar I öknen just, när man
försmäktar, Är för mitt ögas trånad du; För dig i lof
för Gud jag dignat, Jag, som din födelse välsignat
Och som välsignar dig ännu.»
6.
Skön, som den första synderskan, då fager Hon log
emot deri leda ormens skick, Hvars art och lynne könet
sedan fick, Som då bedrogs, men nu alltjemt bedrager;
Förbländande, som en vision, då den För sorgens
samrnanlyckta ögon strålar, När man i drömmen återser
sin vän Och den från jorden undanryckta målar Lifs
lefvande i himmelen igen; Huldsalig, som en graflagd
kärleks minne, Och ren, som bönen ur ett barnasinne,
Var hon - det barn den barske gubben fått, Som gret
mot henne - men af glädje blott.
Hvem har ej pröfvat huru svagt man målar Med ord en
gnista af det skönas strålar? Hvem känner ej, när
synens fibernät Af återspegling äro som förbrunna,
Sin varma kind, sitt hjertas slag förkunna Det
älskansvärdas magt och majestät? Och sådan stod
Zuleika fram i dagen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
