Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruden från Abydos, en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
Hvars sista sorg jemväl den första var!
Ja, trefalt lycklig, då du aldrig kände
Skilsmessans, blygselns, stolthetens elände,
Och hat och hämnd och ånger utan ände,
Och detta själsqval, som till vanvett för,
Den matk, som aldrig slumrar, aldrig dör,
Det tankespöke, hvilket aldrig ryggar,
Som mörkret räds och dock för ljuset skyggar,
Snor sig kring hjertat, fräter, och likväl
Är utan magt att pina det i hjel!
Men ve dig, pascha, och ditt hårda sinne!
Förgäfves, Giaffir, sluter du dig inne
I säck och aska; ty din hand är röd
Af Selims varma blod - och af Abdallahs.
Ja, slit ditt skägg; du står nu utan stöd;
Ditt barn, ditt hjertas stolthet, liksom allas,
Hon, som var värd att till en krona kallas,
Nu är hon död!
Ditt hopp för gamla dar, det sken, som brutit
Uti din lefnads aftonskymning fram,
Den stjerna öfver Helles vatten sam -
Hur har hon slocknat? I det blod du gjutit!
Och der du frågar som förtviflad far:
»Hvar är mitt barn?)) - der svarar eko - ))hvar?)>
28.
Der ute, der de döda bygga I tusental, och rad i rad
Cypresser taken öfverskygga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
