Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ön eller Christian och hans stallbröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
443
»Heroer bränvin!» lärer Burke ha sagt -
En väg, en flytande, till episkt rykte;
Det samma våra nya hjeltar tyckte,
Der de beskänkte sig af allan magt.
»Hurra! Till Otaheiti!» skreks beställsamt,
Ett rop från slika sällar ganska sällsamt!
Den fagra ö, den alstringsrika jord,
De milda hjertan, fattigt enkla bord,
De öppna väsen, de förbindligt ljufva,
De drifter,, hälften qvinna, hälften dufva -
Hvad hade det för retande för män
Från skansen, som knappt egt en bostad än,
Att de nu sökte, sjelfviske till sinnes,
Den ro ej ens för stilla dygder finnes?
Ack, så är vår natur. Man skyndar sig
Till samma mål, fast ej på samma stig:
Vår börd, vår stam, vårt namn, vårt yttre läge,
Det lynne, sjelfva den gestalt vi ege,
Bestämmer detta svaga stoft långt mer
An hvad man bortom horizonten ser.
Dock hviskar sakta än här innanföre
En röst, bland njutning och triumfer hörd,
Att hvilken tro vi ha och hvad vi göre,
Blir menskans samvete Guds vittnesbörd.
7.
De trogne få i båten redan voro
Och bidade sin chef ined sorg och oro;
Ett par af yttre tvång gemensam sak
Med skeppet gjorde - nu ett sedligt vrak -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
