Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ön eller Christian och hans stallbröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
445
Tog form inför hans ögon; och det han För många dolde
såg likväl den ena. På fråga hvarföre han var så hård,
Om så han lönade en trogen vård Och hoppet att få se
hans namn tillika Bland gamla Englands tusen ärorika,
Fick Bligh till svar hans själs bekännelse: »Jag
känner det, jag har ett helvete!» Så teg han kärft,
och stötte missbelåten Sin grymt förrådde herre ned
i båten! Men detta ord, som från hans tunga föll Till
afsked, hela böcker innehöll.
9.
Polar sol reste sig ur djupets sängar
Och vinden ömsom teg och susade,
Hvars vingar öfver oceanens strängar
Som på en eolsharpa brusade.
Med tröga årtag båten hopplös flöt
Emot ett skär, som upp ur vattnet sköt
Liksom ett moln i fjerran: och de skulle
Ej mera sammanträffa, skepp och julle!
Jag tänker ej förtälja deras nöd
Och räddning undan ögonskenlig död,
De dar af fara, nätter af förfäran,
Då hoppet var förbi, men icke äran;
All denna svält, som skafde köttet från,
Så knappt en moder skulle känt sin son;
Hur matförrådet snart blef saltbegjutet,
Hur sjelfva hungern svalt sig trött på slutet;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
