Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ön eller Christian och hans stallbröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
7.
Der satt vildinnan, fager som en vår,
Till växten mö, fast barn till sina år,
Det man för barndom kallar ömsesidigt
Hos oss, der endast lasten mognar tidigt;
Barn af en verld i barndom, utan skuld,
Brådmogen, älskansvärd och varm och huld;
Mörk som en natt, men en som stjernblank tindrar,
Ett schakt, men ett som af kristaller glindrar;
Med ögon af en uttrycksfull magi,
Och smärt, liksom en Aphrodite i
Sin snäcka, kring hvars bräddar genier skalkas.
Vällustig, som den stund då slummern nalkas,
Men full af lif, - ty på en mörklett hy
Kom eller gick alltjemt en purpursky,
Och blodet, kokadt af tropikens lågor,
Sken tvärs igenom nackens bruna skinn,
Korallen likt, som lockar dykarn in
I karmosinberg under dunkla vågor.
Så danad söderhafvets dotter var,
Och liksom skapad till en våg, som skulle
Ät andra bära deras lyckas julle,
Skymd för sig sjelf, för andra spegelklar;
För egen lycka hade hon ej sinne
Och hade lyckligtvis ej heller inne
Erfarenhetens pröfvosten, som kallt
Förtar emalj och färg och glans på allt;
Såg intet ondt, och om hon fann det sedan,
Så var det snart - för snart - förgätet redan.
För henne hade gråt och löje gått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
