Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ön eller Christian och hans stallbröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
459
Min barndoms kärlek gick igen; med Ida Såg
Loch-na-gar ut öfver Troja vida, På Phrygiens berg ett
celtiskt minne låg, En högländsk spegel i Castalias
våg. Förlåt mig, Phoebus, och du sångens fader,
Sublime skapare af Iliader, Om jag beundran lärt för
klassisk jord Af den jag älskat först i högan nord!
13.
Men kärlek, i hvars dager allting strålar,
Och ungdom, som i guld och purpur målar,
Och flydda faror, som man skapar till
En ljuflig bakgrund åt sitt lifs idyll,
Och yttre fägring, hvilken träffar målet,
Hur hård man är, som blixten träffar stålet,
Förenade till ett hvad slumpen delt,
Den blott till hälften vilda och den helt.
Nu svepte sig ej mera piltens sinne
I stridens retande, fast mörka minne,
Och ingen trängtan ingrep i hans ro,
Som det går örnen stundom i hans bo,
När, långsynt och med brynad näbb, från nästet
Han spanar efter rof kring hela fästet.
Det var en stämning inträdd i hans själ
Elysiskt smäktande, och vek jemväl,
Som aldrig flätar lagrar kring en urna.
På blodig mark få lagrar vara skurna,
Och dock - nog skulle myrten, der man fått
Sitt kummel en gång, skugga lika godt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
