Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ön eller Christian och hans stallbröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
461
Hvart enda moln från horisonten viftar, En kärlekens
apostel i det blå.
15.
I denna klyft, der strand och vatten möttes. En
middagsstund af tropisk glöd förnöttes, Och timme
efter timme hastigt sprang, Fast intet tornur
slog med graflik klang, Som eljest mäter ut vårt
mått för stunden Och med sitt jernskratt hånar oss
i grunden. Det flydda som det kommande försvann,
De hade ögonblicket till tyrann. Som timglas tjente
hafssand, sammanfluten, Och lik en stilla bölja gled
minuten; Som klocka hängde solens skifva på En döme
förutan gräns, en himmelsblå, Men ingen sporde hvad
hon kunde vara, Ty deras dag var som en timme bara;
Till helgsmål ringde lundens näktergal, Som sjöng
farväl till rosen i sin dal, Och solen, vidgad,
stupade i fjorden, - Men icke matt och glåmig, som
i norden, Men strålande och full, som om hon tänkt
Att lemna allt i evig natt försänkt - Dök med ett
eldrödt änne i det djupa Som hjelten i sitt kummel
hufvudstupa. Då reste de sig, sågo på hvar ann, Mörkt
var i skyn, men deras öga brann, De undrade att solen
var förbrunnen Och sommardagen verkligen försvunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
