Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ön eller Christian och hans stallbröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
16.
Förundras ej åt det! Den fromme är
I sin inspiration ej mera här,
Ser ej hur dar och år och verldar vimla,
Hans själ har före stoftet gått till himla.
Är kärlek mindre mägtig? Nej - en gäst
Han är i samma himmel, eller fäst
Vid allt hvad om en himmel här vi veta,
Vårt andra, bättre jag, hvars väl och ve
Mer än vårt eget drabbar oss: den heta,
Den ljufva glöd, den allt förtärande,
De dubbla lågor, som i en och samma
Gemensamt mötas till en evig flamma,
Det dödsbål, som förenta hjertan två,
Braminer lika, stiga glada på.
Och lika litet inan på tiden aktar,
När man naturen, skapelsen betraktar
Med hennes öknar, skogar, vatten, luft,
Det språk lion talar med till vårt förnuft.
Ty lefva ej planeterna i natten?
Och rör sig ingen själ i berg och vatten?
En känslighet i stalaktiten, som
Med tysta tårar gråter året om?
Vi häpna och vi tjusas, beggedera,
Och stilla löses denna klump af lera,
Och skådande vi smälta samman i
Det stora helas rika harmoni.
Stryk af dig jagets tyngd! Hvem har förveten
Tänkt på sig sjelf, med blicken på det blå?
Och hvem, förr än han hört erfarenheten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>