Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ön eller Christian och hans stallbröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
Mot samma berg, dit flickan styrde trogen.
Nog var den armen späd, men van ändå
Trots hvem sorn helst att vågen stadigt skära
Och mätte sig med Torquils nära på.
Der lågo de nu på en båtlängd nära
Den obevekliga, den tvära brant,
Med bottenlösa sjön inunder bara;
På hundra längder fiendernas skara -
Och en kano som hoppets underpant?
I Torquils öga stod en fråga genast:
»Har Neuha fört mig hit att clö allenast?
Är det en fristad, eller graf, det här?
Och står det som min grafsten, detta skär?»
4.
Men upp steg Neuha från den plats hon hade
Och pekande på fienderna sade:
»Följ mig i spåren, Torquil, var ej rädd!»
Tog så ett dristigt språng från proans brädd.
Det var ej tid att sina sinnen samla,
Han hörde kedjan för sitt öra skramla
Ifrån fiendtlig slup, som kort och godt
Lät ropa honom an att ge sig blott.
Då vrok han sig i hafvet - välbepröfvad
I simmande från barnaår, och öfvad.
Men hur och hvar? Då han ej återkom,
Begynte alla häpne se sig om.
Det var en tvärbrant, utan landningsställen,
Och slipprig som ett isberg var ju hällen.
De stirrade i vattnet - men det halp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>