Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ön eller Christian och hans stallbröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
Som ledde under grönan våg till fången,
Och sprang i sjön - liksom för sista gången;
Hur folket trodde han förståndet mist,
Om han ej råkat på en haj till sist,
Och rodde klippan kring i långa fåror,
Men släppte tröstlöst sedan sina åror:
Då plötsligt, liksom springande ur sjön,
En smärt gudinna reste sig i lön,
Med deras höfding, frisk och välbehållen
Och glädjestrålande, vid mantelfållen;
Hur under musslors klang och jubelskri
De vände stäfven hem, med paret i,
Som lefde lyckligt se’n. Det kan gå henne
Och hennes Torquil som det gick de tvenne.
Så sagan slöt. Jag tar mig icke af Att skildra
denna lycka utan måtta; Men kärlek frossade i deras
grotta, Fast gömd och jordad, som uti den grafr Der
Abélard ur tjuguårig dvala, När Heloisa sänktes i
det smala, Beredda brudhvalf, räckte ut sin arm Att
krama hennes aska till sin barm. Der ute hafvet sang;
men båda voro För sången döfva och för vågens oro;
Der inne åter själarnas musik Smalt i en trånad brutna
suckar lik.
10.
Men sjelfva upphofsmänrien till den våda, Som kastat
dem i denna håla båda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
