Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
90.
Vid bäckens spegel gick vår unge tok
I tankar, som han ej förmådde reda,
Och rak lång oftast sig i skuggan vrok
Af korkträdsgrenar, lummiga och breda;
Der söker skalden ämnen för sin bok,
Der läser man hans häfte utan leda,
Är det till plan och rytm ej allt för klent
Och, som hos Wordsworth, knappt begripligt ment.
91.
Han; Juan (och ej Wordsworth), syntes föra
Ett högstämdt inre lif, ett underbart,
Och lyckades i någon mån att röra
Vid roten af sin kränka sinnesart;
Han gjorde nästan allt han kunde göra
I detta fall, och blef förvandlad snart
- Fast han ej viste om det ens - dess värre,
Som Coleridge, till en metafysisk herre.
92.
Han tänkte på sig sjelf, på jordens ring,
På menniskan, det undret, på planeter,
Och huru hin man fått så rara ting;
På jordskalf, örlig, och hvad allt det heter,
På månen, och hur bred han är omkring,
På luftballonger, på fataliteter,
Som klibba våra ben vid jorden qvar -
Och så på donna Julias ögonpar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
