Print (PDF) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
117.
Och Julia talade i suckar bara,
Till dess det för ett klokt ord var för sent,
Och hennes tårar strömmade så klara,
Gud gifve hjertat bara varit rent!
Men hvem, som älskar, kan sin sans bevara?
Ej såsom skulle hon så illa ment,
Ty litet motstånd gjordes, och så grät hon,
Och h viskande »jag låter aldrig» - lät hon.
118.
Xerxes lär satt ett pris för den, som drog En ny och
okänd njutning fram i ljuset, Och det förtjenade ett
pris ined fog Samt kostade nog vackert kungahuset; Men
jag, som anspråkslös poet, har nog Med litet älskog,
när mitt blod är fruset, Jag vill ej nya njutningar,
- jag har Nog af de gamla, får jag ha dem qvar.
119.
o
Ät njutningen man skattar oförtrutet, Med fara att en
dag i svafvel doppas; Sjelf lofvar jag ju bättring
före slutet Af året, lofvar det, när våren knoppas,
Men ej för ty blir alltid löftet brutet, Dock skall
det genomföras, som jag hoppas: Jag skäms för att
min lusta är så rotad, Men nu till vintern tänker
jag bli botad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
