Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
138.
Och in med facklor och med folk i fläng Kom don
Alfonso utan all besinning, Och som de fleste af dem
fått en släng Af egna huskors, funno de en vinning
Uti att väcka i sin varma säng En fru, som hotade sin
makes tinning; Ty sådant smittar, och om en går fri,
Så låter kan ske ingen enda bli.
139.
Jag vet ej hvad Alfonso misstänkt fann Och hvad
han hade fått uti sitt sinne; Men för en så pass
väluppfostrad man Var det en grofhet, som vi genast
finne, Att komina till sin hustrus säng som han,
Helt oanmäld, och ta emot der inne Samt ropa fram
sitt folk med svärd och ljus Till vittnen på sin ära -
och sin frus.
HO.
Men Julia, liksom häftigt väckt, den arma (Märk
väl, jag säger ej att hon ej sof), Begynte gäspa,
snyfta, gråta, larma; Antonia, pigan, stod i fruns
alkov Och lade kuddarne i hög, de varma, Som komme
hon ur sängen, med förlof: Men icke vet jag hvad som
kom åt henne Att låtsa de i bädden varit tvenne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
