Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
192.
De voro ju så unga, hon och han, Så vackra och så utan
uppsigt stälda, Och stunden sådan då man hos hvar
ann Ser önskningar, de der, till handling svalda,
En evighet ej återkalla kan, En stund då man får
ögonblicken gälda Med evig eld - som blir den syndarns
lott, Som gör en annan illa eller godt.
193.
Ack, stackars Juan och Haidie, ett par Så älskande,
att man kan tryggt förklara, Att blott det
första paret en gång har Så råkat i fördömelsenes
fara! Haidie, som lika from som vacker var, Nog
hört att man bör taga sig till vara För helvete
och skärseld - men förstod I krisens stund ej vara
minnesgod.
194.
Der glimma deras ögon nu, de tvennes, I månsken,
och hon slår sin hvita arm Kring Juans nacke och han
sin kring hennes, Halft skymd i lockarne kring hennes
barm. Hvar enda suck liksom en blomdoft kännes, Der
i hans knä hon sitter, hvit och varm, De likna der
en marmorgrupp, de båda, Naturlig, blottad, grekiskt
skön att skåda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
