Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
12.
))Som ung dör den, som gudarne ha kär,)) Och slipper
på sin långa väg, och kala, Se vänner dö, och, hvad
som värre är, Vänskapen sjelf och allt det ideala. Och
som vår väg ändå på slutet bär Gemensamt till den
tysta strand, den svala, Så är en graf i förtid, som
med gråt Plär vattnas, kan ske förr att glädjas åt.
13.
Men litet tänkte våra tu att vandra Ifrån den verld,
de fått till arfvedel, Och hade inga skäl att tiden
klandra, Hvars snabba flygt var dess förnämsta
fel. Den ena var en spegel åt den andra, Och glädjen
tindrade som en juvel Ur deras bruna ögonpar, -
en liflig Reflex ifrån en ömhet obeskriflig.
H.
En sakta kramning, och en blick, som genast
Långt mer än ord gaf luft åt hvart begär
Och gjorde det dessutom allra renast,
Ett språk likt foglarnes, ett språk, som är
En galenskap för verlden och allenast
För älskande en mening innebär,
Ett joller, bara oförnuft att höra
För den, som aldrig lånat det sitt öra -
"C. V. A. Strandberg, Saml. Vitterh.arb. IV.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
