Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
18.
Skarpt sagdt, men sant, det många fått förnimma. Stopp
här! - Men dessa genier till par. Som aldrig tröttnat
vid hvar ann _en timma. Hvar togo de sin själs
förtröstan, hvar? Ur eget bröst, ifrån en himmelsk
strimma, Som alla ärft, men få behållit qvar, Ett
sken, som namnet romantik vi låna Och afundsainma
blicka på, men håna.
19.
Det är en konstgjord stämning mången gång,
En opiidröm från tidig läsning bara,
Men var hos dem natur och verkligt tvång.
Romaner hade ej bragt dem i fara,
Ty flickans kunskapskrets var mer än trång,
Och Juans skulle klosterartad vara.
De kuttrade - af ingen annan grund
An trasten gör, och dufvorna i lund.
20.
De stirrade på vesterns sol - en stund För alla
kär, men dessa tvås förtjusning, Ty från en sådan
himmels gyllne grund Stal kärleken sig på dem sorn
en ljusning, När de i qvällen knöto sitt förbund
Och deras enda hemgift var berusning - De höllo
solnedgången kär, som den, Som sett dem lyckliga och
såg det än.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
