Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
33.
När det tog slut, så stod hon i en grotta,
Der stenispiggar hängde ned från vägg,
Ett hvalf, som sekler hjelpt hvar ann att blotta,,
Der salen ammade sin ättelägg.
Af fuktigheten, som var utan måtta,
Dröp hennes hår, och ögat vardt till drägg^
Och svarta ringar gjorde hvarje droppe,
Som frös till marmor i sitt fall der oppe.
34.
För hennes fötter, liflös, kall och våt Och blek som
skummet på hans likblå änne,, Som flickan gnuggade
emellanåt (Fast det ej lyckades, som förr, för henne),
Låg Juan sträckt. Och hafvets jernmerlåt För hennes
öronhinnor, för de tvenne, Ljöd som ett sjörås klagan.
Sammanträngd Var denna stund, men af en lifstids
längd.
35.
Bäst hon nu såg på Juan, koin en svag Förvandling
öfver honom, och hon tyckte Att Lambro på den dödes
anletsdrag Sin egen stränga ansigtspregel tryckte,
En typ af hårdhet och likväl behag. Haidie spratt
upp, men sina ögon lyckte Vid synen af - o Gud! -
sin egen far? Som borrade i dem sitt ögonpar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
