Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
66.
Med sina tunna fingrar slog hon takt Mot väggen.
Men så började han sjunga Om kärlek, och med ens gaf
flickan akt Och såg som vid en plötslig blixt, den
unga, Hur tomheten sin hand på henne lagt; Då brast
ur hjernans strida moln, och tunga, En skur af gråt,
som när på fjellets topp I regn de gråa dunster lösas
opp.
67.
Men yrseln kom igen, och med ett språng Stod hon
beslutsam upp, och stark tillika, Som om hon knappast
varit sjuk en gång - Då måste alla, som hon mötte,
vika; Likväl blef aldrig paroxysmen lång, Och tala
hördes hon ej, eller skrika, Hon öfvergick ej ens
till raseri, När man ibland tog ganska hårdhändt i.
68.
En skymt af sans hon någon gång förrådde, Och aldrig
hon sin far i synen såg, Hvad eljest hon med hvem
som helst förmådde, Fast det var ingen, som hon kom
i håg; Men både mat och kläder hon försmådde, Och
hvad hon tog för droppar, hvar hon låg, Så återfick
hon aldrig sömnens gåfva, Det var och blef förbi,
hon fick ej sofva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
