Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
96.
Hon reste sig, som Venus ur sitt haf, Och sina klara
ögon mot dem rörde Lik en gazell. Då bleknade
de af, Juvelerna, som pannan sammansnörde. Och
hennes arm, skön som ett månsken, gaf Baba en vink,
hvarpå sin mun han förde Till hennes släp och gaf
ett halfhögt svar Samt pekade på Juan, som stod qvar.
97.
Hon kunde täfla med sin baldakin
I majestät, och man stod genast slagen
Af denna adel i hvar enda min.
Jag lemnar åt dig sjelf att teckna dragen
Och skapa formerna i fantasin,
Du skulle känna dig med blindhet slagen
Vid en kopia, tagen drag för drag,
Och bäst för båda, att jag tiger, jag.
98.
Det får dock sägas, att hon redan bar På sex och tjugu
vårar; men man finner Hur tiden stundom ädla former
spar (Fast han det simpla härjar hvad han hinner),
Som fallet med Maria Stuart var, Ändock i sorgens
degel allt förbrinner, Och - kärlekens. En del
kan aldrig få En skrynkla ens, som Ninon de TEnclos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
