Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
111.
Hon log förtrollande, men spotskt ändå, Gaf en
förbindlig nick, men icke mera, Den lilla foten sjelf
förstod sig på Att likasom på nackar promenera Och
viste »på hvad fot han skulle stå.» I gördeln hade
hon, för att briljera, En dolk, den hon i vecket
stuckit in Som sultans hustru (Gud ske lof ej min!).
112.
))Att höra och hörsamma strax» - var lagen För hennes
viljas redskap hvar minut, Och aldrig blef hon ur en
villa tagen, Men allt på lekar gick, och nöjen, ut;
Hon var af börd, och dertill skön som dagen, Hur kunde
hennes nycker taga slut? Jag önskade hon bott hos oss,
emedan Vi då haft möbile perpetitwn redan.
113.
Allt, hvad hon såg på, gaf man henne genast,
Och hvad hon icke såg - om möjligtvis
Hon kunde ana, att det fans allenast -
Fick också skaffas, och för hvarje pris;
Då blef hon trött vid det, som köptes senast,
Men var så älskvärd än som plågoris,
Att qvinnorna - om än de stundom gräto -
Allt, utom hennes ansigte, förläto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
