Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
141.
Don Juan väntade att spetsad blifva Och såsom
hundmat styckad i ett tråg, Ett rof, för vilda djur
att sönderrifva, Ett agn för fisken i den salta våg;
Och hellre det än någonsin bedrifva Hvad slemt var -
allra helst emot sin håg; Men alla hans beslut att
spela hjelte Som vårsnö för en qvinnas ångest smälte.
142.
Som kraften gled Bob Acres sjelf ur hand, Begynte
Juans skrupler att förrinna, Han liksom fann,
att han var dum ibland; Och när han hunnit rigtigt
eftersinna, Så ångrade han sig ett litet grand, Som
munken klosterlöftet, och en qvinna Sin svurna tro -
en början vanligtvis Att icke hålla på det strängt
precis.
143.
Han stammade en ursäkt, eller par, Men ord ge ej
valuta, när det gäller Ett fall som det, som här å
bane var, Och knappast våra lejons pladder, eller De
troper Castlereagh på tungan har. Kom så ett löje,
sött som karameller, Liksom en underpant på freden -
men Då rusade eunucken in igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
