Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
Han dog vid femti - fyrti var hans flamma - Men tjugu
det mot femton vara bort, Då göra tron och verldar
oss detsamma! Fast mitt förråd på verldar ej var
stort, Så gaf jag, då min hyllning jag fick stamma,
Hvad som var mitt - ett hjerta! Det gick fort,
Men vägde upp en verld; ty verldar kunna Ej återge
mig känslor nu förbrunna.
6.
Det var den unges »skärf», och kan ske eger Jag den,
som »enkan», på mitt saldo än; Men om så vore, att den
intet väger, Det var dock saligt att få offra den. Att
Gud är kärleken, vet jag man säger, Men kärleken
var också gud, förr än Vår jord vardt i sitt anlete
förvriden Af synd och ruelse - jag mins ej tiden.
7.
Vi lemnade vår vän och hans furstinna
I kinkigt läge, men ej sällsynt just,
Ty det fins de, som för en annans qvinna
Riskera skulle hufvudets förlust;
Men storherrn, det får man likväl besinna,
Är ej som stoikern på Tiberns kust,
Som Cato, som sin vän Hortensius tjente
Med egen hustru, som han honom länte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
