Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
53.
Hon var ett solvarmt landskap, länt från söder, Med
yppighet och blom, men stilla ro, Ett slags natur,
som ingen storm föröder Och i hvars jordmån lyckan
förr tör gro Än i passionens, som beständigt glöder
Och kallas för »sublim» på löslig tro: Jag, som sett
haf i storm, och qvinnor äfven, Beklagar älskarn mer
än den i staf ven.
54.
Hon var ej trånsjuk, hon var hjerteklar, Men med en
stilla jemvigt i sitt sinne, Och icke heller tycktes
det hon bar En skymt af orent dittills i sitt minne,
Hon viste ej ens, fager som hon var Och så med sina
sjutton somrar inne, O in hon var hvit i synen eller
gul, Om hon var vacker eller hon vaiv ful.
55.
Hon var huldsalig som guldålderns dar (Då guld var
okändt, fastän det nödvändigt Skall låna tiden namn,
liksom man har j)Lucus a n ön lucendoD så behändigt,
Ej det som var, tvärt om just, det ej var, Ett
uttryckssätt, som vår tid nyttjar ständigt, Hvars
rå metall ej satan i det hela Bestämma kan, om äfven
sönderdela -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
