Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
107.
Lik Pythia på sin trefot stod hon litet Och vägde,
liksom inspirerad af Förbittring, ångest, och det
inre splitet, Med hjertat, som af hästar under traf,
Af sina egna fibrer sönderslitet; Men allt som
spänstigheten eftergaf, Föll hon i hop, och gled på
dynan hän, Der hennes hufvud sjönk mot hennes knän.
108.
Hon dolde ansigtet, och håret hängde
I stripor, som en tårpil, och man såg
Dem sopa marmorgolfvet, der de trängde
Sig under stolen (nej, det var en låg
Och stoppad ottoman); och barmen krängde
I hennes djupa själskamp lik en våg,
Som mot en kust med spillror plötsligt hämmas,
Men också låter allting öfversvämmas.
109.
Så satt hon nedböjd, - och de skymdes, dragen,
Utaf ett hår, som aldrig känt en sax;
Och ena handen, öfver soffan slagen,
Som alabaster hängde, eller vax.
O, clen som vore målare! I dagen
Jag stälde hela bilden färdig strax!
Och vore orden färger! Det är mycket,
Om jag får fram konturerna af stycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
