Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
212:e st.
»Non ego hoc ferrem calidus juventa Consule Planco»,
säger jag, liksom Horatius.
Läsaren erinrar sig stället hos Horatius (Od. III.
14).
217:e st.
Jag sagt med Bacons kopparskalle redan: »Tid är,
Tid var, Tid gick.»
Den gamla legenden om munken Bacon förtäljer, att
den af honom förfärdigade talande kopparskallen
efter hvart annat yttrade: »Tid är» - »Tid var» -
»Tid gick». Tiden för spörsmål förgick, hvarefter han
vältrade sig ned från sitt underlag och krossades i
tusen stycken.
222:a st.
»Gå, lilla bok, som föddes hä,r bland gräsen, Jag
kastar dig på vattnen - skynda du! Och är din åder
god, ditt hela väsen, Så spåras du nog långan tid
ännu.»
Lånadt från slutet af Robert Southeys »Pilgrimage to
Waterloo®.
ANDRA SANGEN.
7:e st.
Venedigs fazzioli på det hela Förstå knappt bättre
låta ögon spela.
Fazzioli - bokstafiigen: små näsdukar - äro de
slöjor som
företrädesvis bäras.
17:e st.
»Ljuft åt den ljufva!» (ett citat, som trädde I denna
stund så lifligt för min håg).
Drottning G-ertruds ord hos Shakspeare (Hamlet,
V. 1), da hon strör blommor på Ophelias kista:
Ljuft åt den ljufva! O, farväl, farväl! Min Hamlets
maka skulle du ha blifvit, Din brudsäng skulle
jag dig hafva bäddat, Men ej din graf bestrött,
du ljufva flicka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
