- Project Runeberg -  Samlade Vitterhetsarbeten / Fjerde delen /
342

(1877-1878) [MARC] Author: C. V. A. Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

342

»Flink är en vingad häst i språng, Än flinkare en
luftballong, Men skyn vill jag ej följa åt Torr än
jag har en liten båt.»

100:e st.

Att desse män, som en Jack Cade idisla I vettets
verld.

Jack Cade, en djerf och förslagen, men vanbördig
rebell under den svage Henrik VI:s regering i
England. Shakspeare har tecknat denne man i andra
delen af sin Henrik VI.

»Drydens verser, en gång så högt prisade,
äro glömda.)) Detta uttryck hade undfallit
Wordsworth. vAcliitopliel» är ett af Drydens mest
beundrade stycken,

105:e st.

I pinjer, der jag alltid hörde Dryden Liksom Boccaccio
hvar jag slog mig ner, O, hvad jag älskat skymningen
och er!

Skalden syftar på en berättelse i Boccaccios
vDecamerone». I den gamla, berömda staden Ravenna
lefde en rik och tapper yngling vid namn Nastagio
degli Onesti, som ända till ursinne älskade en af
Paolo Traversarios döttrar, hvilken återigen med
stolthet tillbakavisade hans frieri. Slutligen drog
han sig undan hennes granskap ; men icke långt från
staden skickade han sitt folk tillbaka och slog sig
sedan ner der i sin enslighet.

Drömmande inträdde han en dag i en skog. Bäst han der
gick uppstod ett förskräckande buller, och han hörde
ångestfulla rop närma sig allt mer och mer. Han såg
upp - och ur ett snår störtade en skön och naken
jungfru fram, med utslaget hår och stungen till
blods af törnen. Hack i häl efter henne framrusade
två blodhundar, som med sina ohyggliga tänder höggo
fast i hennes hvita höfter. »Förbarmande, o himmel,
förbarmande!)) ropade hon, och för hvar gång hon
utalade ordet ))himmeb) släppte hundarne sitt tag,
då hon å nyo fortsatte sitt lopp, med hundarne
efter sig. Strax derefter kom en svart riddare
framsprängande på sin kolsvarta häst, med blodigt
svärd i hand och hetsande hundarne på den flyende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:54:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/talis/4/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free