Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60.
Hvad städers väldighet ändå är tom! . . . »Gud skapat
landet, menniskorna staden», Har Cowper sagt - och
det blir ock min dorn, När jag i grus ser städer hela
raden, Cartago, Tyrus, Ninive och Rom, Samt tusen,
som ej nämnts i minnesbladen. Det går så långt, att vi
till slut få bo I skogarne; det börjar bli min tro.
61.
Mandråparn Sylla kan ske undantagen,
Som för ett söndagsbarn beständigt gält,
Var bland allt stort, hvaraf vi skådat dragen,
Skogsbyggarn Boon i sitt Kentuckytält
Den lyckligaste, som ännu sett dagen,
Der blott mot björn och hind han drog i fält
Och sist i djupa skogar njöt allena
Sin friska ålderdom, sin samvetsrena.
62.
Förbrytelsen, som aldrig fostras af
Ett ensamt lif, hann aldrig till hans tilja,
Och aldrig helsan honom öfvergaf,
Som vet så väl på grönt och gränder skilja,
Fast menniskan, som alltid är en slaf
Af vanan, söker döden mot sin vilja
I stadens qvalm. Och Boon med hvita hår
Tog skatt af skogen än vid nitti år -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
