Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
63.
Och fick ett namn, för hvilket mången ann Förgäfves
låtit sina likar slagtas, Ej som en stor blott, men
en ädel man, - Ty hjertat först gör äran värd att
aktas - En man, som afvogheten aldrig kan Besudla,
från hvad håll han må betraktas, En verksam eremit,
och barnafrom Och enkel ännu på sin ålderdom.
64.
Till slut han sina egna landsmän skydde, När plogen
kom hans kära trän för när, Och tjugutal af mil på
nytt han flydde Till ensamheten, som var honom kär,
Ty sammanlefnad - då som nu - betydde Att oftast
göra eller få besvär; Men mötte han en ensam man,
så hände Att hans välmening inga gränser kände.
65.
Fullt ensam var han ej. Han såg sorn far Omkring
sig barn, ett skogens raska slägte, Uti en verld,
som knappast mornad var, Dit vinningslystnaden ännu
ej räckte, Der inga skråmor svärdet heller skar Och
sorgens rynkor ingen panna täckte. De växte utan
tvång, och friska med, Liksom ett strömfall eller
som ett träd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
