Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
81.
Zarinnans gunstlingar bli obönhörda. Vårt lands
Elisabet gaf knappt en slant, Men ansåg hvarje utgift
för en börda, I fall storljugarn haf den här sagt
sant; Och grämde hon sig äfven samvetsgrant Till
döds för favoriten hon lät mörda, Var dock en slem -
och nidsk - lättfärdighet En fläck på hennes kön och
värdighet.
82.
När hofvet skildes och levern var slut, Så trängdes
alla främmande gesandter Omkring den unge mannen
hvar minut, Lyckönskande, liksom en flock drabanter;
Fruntimren sjelfva dröjde att gå ut, Och siden frasade
på alla kanter, Ty på en vacker karl de lägga an,
Särdeles när till råns; det leda kan.
83.
Don Juan, som, han viste icke hur, Vardt fjäsad
öfverallt, å daga lade Så rigtig takt vid denna
grannlåtsskur, Som om han till minister danats hade;
Det låg en fin instinkt i hans natur Och kort,
men träffande, var hvad han sade, Kring hans person
dessutom, och manér, Behagen fladdrade som ett baner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
