Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
6.
Som är så snabb . . . »O,» låter David skrifva, »O,
att jag vingar såsom dufvor fått Och flyga fick och
någonstädes blifva!» Hvem mins sin kärleks dröm,
och år, som gått, Och skulle - fast hans hufvud är
en drifva Och fantasin ser allting grått i grått -
Ej gå och sucka som sin son, långt hellre Än hosta
som sin farfar och bli äldre?
7.
Men sucken far; och gråt (jemväl en enkas),
Lik Arno sommartiden, sina plär
Trots vinterns hot att låta allt fördränkas -
Ja, det är några månaders affär.
Dock borde sorgens teg ej kunna tänkas
I linda, hvad han heller aldrig är,
Han sätter bara nytt folk till sitt trade,
För att få plöj dt för bättre lyckosäde.
8.
Der sucka upphör, följer hosta sedan,
Det ena växer i det andras spår
Ibland, förr än en rynka kommit redan
Och lifvets ur på klockan tio står;
Det funnits tusenden, som brunnit, medan
En hektisk rodnad, flyktig som en vår,
På deras skära kinder göt sin flamma,
Och älskat, hoppats, dött - de lyckosamma!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
