Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
54.
Ej heller var det sinlig kärlek, detta. Han var ej
som det slapphetskompani, Som brukar lystnaden med
surkart mätta (Så sätta syror lif i alkali), Anskönt
hans ungdom, som jag fått berätta, Ej var så ärbar
som den kunnat bli; Det låg en snö-ren Platonism på
botten Utaf hans känslor - bara han förståtfen.
55.
Här var ock ingen frestelse för hand. Han älskade det
barnet, han försvarat, Som patrioter land och folk
(ibland), Stolt öfver att det nu var väl bevaradt,
Tack vare honom, och med kyrkans band Snart fäst vid
Kristum samt en gång förklaradt. Men - det befängdaste
af allt i hop - Turkinnan satte sig ernot allt dop.
56.
Sin tro hon, eget nog, behållit qvar,
Trots skräck och blod och vexlingar, som denna,
Och för en vattenfunt hon afsky bar,
Fast trenne bispar skrämde med Gehenna;
Bekännelsen blef henne aldrig klar
- Hon hade kan ske intet att bekänna -,
Dock tog ej kyrkan anstöt, det jag vet,
För det att hon stod fast vid sin profet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
