Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
12.
Vår vän - som knappt ett engelskt jota viste,
Förutom deras schibbolet »God damm,
På hvilket ord det händt han tagit miste
Och trott det vara engelskans »Salam»,
Ett slags »Guds fred»; i så fall ej den siste,
Ty jag, som (ve mig!) är af engelsk stam,
Har der i landet, det får jag bekänna,
Knappt hört »Guds fred» i annan form, än denna -
13.
Vår vän förstod dock hvad som var å färde
Af gesterna, och drog vid detta puts
Ur fickan en pistol samt gaf den värde
Stråtröfvaren en oförmodad skjuts.
Han föll, som oxen vältrar på ett gärde,
Och vrålade ifrån sin fostersmuts
Till närmaste handtlangaren, sin landsman:
»Jack, jag är stukad, f-n i denne fransman!
14.
Men Jack med följe dröjde icke der; Och Juans folk,
på afstånd, när det gälde, Kom nu till hjelp, -
för sent, soin vanligt är. Don Juan, som, i samma
stund det smälcle, Stod »månens» sista »sötunge»
helt när Och såg hur lifvet ur hans ådror välde,
Skrek ifrigt på förband och linneskaf Samt ångrade,
att han så qvickt tryckt af.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
