Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
51.
Don Juan, som en smula ytlig var
Och ingen bjesse i ett vittert gille,
Kom rigtigt i förlägenhet för svar
I denna kjortelriämncl af vett och snille.
Förhållandena hållit honom qvar
I krigs- och kärleksvärf mer än han ville,
Tills nu, då han kring Hippokrenes våg
Så mycket blått, men ingen grönska, såg.
52.
Han svarade på höft, men hemmastadt Och med en
anspråkslös försynthet, medan Det hela gafs en
sådan vändning, att Han gälde för en man af insigt
sedan. Miss Araminta Smith (som öfversatt ^Hercules
furensi) rigtigt rasvillt, redan Vid sexton år) såg
söt och tacksam ut Och måste teckna upp det absolut.
53.
Han kunde språk, han talte med behag Och redde sig och
undgick att bli hädd i Det väluppfostrade, ’det täcka
lag. Nu fattades det blott han varit klädd i En liten
verstalang, så tänker jag Han blifvit ett mirakel.
Man såg lady Fitz-Frisky och miss Moevia Mannish
ganska Benägna för en kärlekshymn på spanska,
C1. V. A. Strandberg, Saml. Vitterh.arb. Y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
