Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
Hon för sig ej som en arabisk fåle,
Har ej en andalusisk tärnas gång,
Ej i sin dufvoblick en enda stråle
Af ögonen vid Tiberns minsta spång,
Har ej fransyskans smak och sätt att smala,
Ej röst att qvittra en bravurasång
(Hvad jag, som ändå skryta kan med öra
Och sju års vana, knappast gitter höra).
76.
Hon saknar detta; och hvem ville neka, Att hon ej
heller har den eld och fart, Som till och med de
trögaste beveka? Hon känner ej det stumma spelets art,
Är icke strax beredd, långt från att tveka (Det sparar
tid och omak underbart), Men - kostar äfven åkern tid
och möda, Så ger han, rigtigt häfdad, dubbel gröda.
77.
Gå de så långt som till en grande passion., Så blir
det allvar af, som ni skall finna. I elfva fall af
tolf är det bon ton, Nyck, eller håg att hedersplatsen
vinna, Ett barns förtjusning åt en ny fayon, Lust
att förarga en medtäflarinna; Men i det tolfte blir
det en orkan, Som lätt kan bringa ofärd på sin ban.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
