Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
12.
Jag »har min gamla vurm»: jag tiden spiller
Och glömmer lady Adeline, ändock
Hon kom att göra Juan värre griller,
Än någon dittills gjort med lock och pock.
De fastna skulle i Passionens giller
Och Ödets (viljans stackars syndabock) -
Nå, hvem gör icke det? Men bastå! Lifvet
Ar dock en sfinx, hvars ord ej blef mig gifvet.
13.
Jag säger hvad man sagt mig blott, och torde Få
slippa flera spörsmål. »Davus sum». Nog af: i
verldens glada surr man sporde, Att Adeline - en
engel hvarje tum - Var sjelfvaste Bidrottningen och
gjorde Hvar karl till rhetor, hvarje qvinna stuin:
Det största underverk, som man bekände, Men också
sista gången sådant hände.
H.
Hon ärbar var, till sqvallrets stora plåga, Gift med
en man, som hon fått välja fritt, En som i statsvärf
visat sin förmåga, Tvärsäker, lugn och kall, inbiten
britt, Men rask och eldig, när det kom i fråga. De
njöto allmän aktning obestridt, Förskansade, en
hvar i sin författning, Hon i sin dygd, han i sin
sjelfuppskattning.
C. F. A. Strandberg, Saml. Yitterh.-arb. V.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
