Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
3.
Jag antar ingenting, jag, eller nekar -
Och hvad vet du för slag, om ej det der,
Att redan födelsen på döden pekar?
Och kan ske begge äro en chimer.
Den tid kan tänkas, fast vår tanke tvekar,
Då lifvet en oändlig series är.
Man grämer sig åt döden öfverdrifvet,
Och dock är sömn en tredjedel af lifvet!
4.
Från dagens släp man brukar längta till En sömn
förutan drömmar, som hugsvalar, Men ingen mull till
mullens hvila vill. Sjelfmördarn, som sin skuld med
ens betalar (Ett gammalt sätt att bli betalningsgill,
Till borgenärers sorg), på snaran halar Af lutter
skräck för döden mången gång, Mer än af leda just
vid lifvets tvång.
5.
För döden, som han skymtar allestädes, Får han en
bäfvan och en ångst till slut, Som för det mest
förtviflade ej rädes För att få reda på hur det
ser ut. Så, om en fjellspets af er fot beträdes,
Står ni der kan ske knappast en minut, Förr än
ni? frestad af det dunkla djupa, Vill störta er i
svalget hufvudstupa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>