Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
51.
Att Adeline ej sina ögon lyckte
Ej endast ömhet för väninnan var,
Som ändå skulle sota ner sitt rykte,
Örn sina böjelser hon egde qvar;
Men hon var stött på Juan sjelf, och tyckte
Att det var synd om honom, stackars karl,
Som i sin oskuld borde hjelpas hellre
Och var så ung (hon var sex veckor äldre).
De fyrti dagarne hon hade mera
- Vid hennes ålder fruktar ingen för
Att vidgå sina år och att addera
Med pärsmatrikeln hvad det hela gör -
Förlänte henne rätt att kontrollera
(Liksom en vaksam mor) en ung munsjör,
Fast hon ännu fick vänta länge, innan
Det bara skottår räknas plär hos qvinnan.
53.
Det sker ett stycke före trettitalet - Kring sju och
tjugu. Aldrig har jag sett Den samvetsgrannaste, om
hon haft valet, Den siffran öfverskrida oombedt. Men
pusta, kära Tid! Det är för galet, Att lien skall
få löpa vindt och snedt; Gå icke på och hugg så blindt
och feja, Om du vill gälla för att kunna meja!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
