Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
Så mogen var dock icke Adeline,
En mognad, ej till smaken bland de bästa;
Men verlden gifvit henne disciplin
Och hon stått profvet bättre än de flesta,
Som jag sagt sidan - ja, nu vete hin,
Min sångmö plär ej citationer fästa
I minnet. Men drag sex från tjugusju,
Så finner du de år hon hade nu.
55.
Vid sexton kom hon ut, blef sedd och krusad Och
gjorde allt hvad ädling fans till slaf, Vid sjutton
såg hon verlden stå berusad Och sig som Venus stiga
ur dess haf, Vid aderton fann hon ännu en tjusad
Beundrarsvärm, den hon ej tog sig af, Men skapade den
Adam, som man känner Får det der namnet »lyckligast
bland männer».
Så lyste hon tre vintrar, till det sista Beundrad,
tillbedd, men i hvarje del Ostrafflig, som hon var
a prima Vista, Fast hvarken på sin vakt jemt, eller
stel; Man fick ej syn ens på den minsta brista I
denna marmor, som var utan fel; Men så pass ledig
dock hon gjort sig redan, Att hon en son fått -
och ett missfall sedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
