Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
75.
Det fins en styfmorsblomma, som tillika Nämns »kärleks
tidsfördrif», - fins, som ni vet7 I Shakspeares
lustgård, den oändligt rika - (Jag ber hans britiska
gudomlighet Förlåta, om i fridlyst engd jag slet
En enda knopp, ibland hans tusen slika) jyVoilä la
pervencheh ber jag att med Rousseau, Den franske
schweizaren, tillägga få.
76.
Jag har det! ESpyxa! Ej som jag tänker
Att kärleken är lutter tidsfördrif,
Jag menar blott att sysslolöshet skänker
Ät kärleken ett eggande motiv.
Strängt släp befordrar aldrig Amors ränker,
Och hos affärsfolk blir det sällan lif
I lidelsen, se’n handelsskeppet Argo
Medea tog om bord som superkargo.
77.
»Beatus ille procuh från ynegotiisj),
Sjöng Flaccus, men med orätt denna gång;
Den andra satsen: vnoscitur a SOCIISD
Harmonierar bättre med hans sång,
Men äfven denna gäller ej in otiis,
Der ur sin krets man bannlyst hvarje tvång;
För öfrigt - hvad inan har för slags förrättning -
Väl dem, tror jag, som lia en sysselsättning!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
