Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
84.
Stäng in all verlden och släpp Bedlam ut För att till
din förundran se, och allas, Att allt går fullt ut
lika bra till slut Som nu, hos oss, som skola kloka
kallas. Jag skulle visa er det absolut, Om verldens
fåvett läte sig befallas; Men tills jag får en slik
point (Tappui, Får verlden i sitt gamla esse bli.
85.
En sak var det hos Adeline, som brast - Att hennes
hjertas rum stod oupptaget Och att man trodde på dess
helgd så fast, Att ingen vågade sig dit i draget,
En böjlig själ står ej så väl sitt kast Som en utaf
det mer bestämda slaget, Fast, när den senare till
utbrott går, Det är som när ett jordskalf härja får.
86.
Hon mente hon höll af sin lord; men det
Ansträngde hon sig att till väga bringa,
Och det är Sisyphi förspilda f j ät
Att tycket i en gifven rigtning tvinga,
Hans idiosynkrasier hon förlät,
Och tvister hade de för öfrigt inga,
De lefde mycket väl i hvarje fall
Och i en samdrägt, mönstergill - men kalL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
